”Att stå inför andra och prata var det värsta jag visste. Det fick jag träna på massor, på Brevik”

Helen Rydberg är en av dem som inte kan släppa Brevik. Varje år kommer hon till lägergården under Goldieshelgen för att träffa vänner, uppleva gamla minnen och inte minst spela Foursquare.

Att hon kom till Brevik från första början var en slump.

Det är januari 1985 i Jakobsberg. Helen är 16 år och tycker att konfirmandundervisningen i kyrkan är rätt tråkig. En dag ringer hennes kusins mamma och berättar att kusinen Veronica ska åka på konfirmationsläger i närheten där de bor. Brevik heter stället och en konfirmand har hoppat av så det finns en plats ledig.

Mamman föreslår att Helen kan åka med i stället. Helen har aldrig varit på Brevik men omgivningarna känner hon väl till eftersom hennes morbrors familj bor vid Stegeborg. Så av en slump åker Helen på det fem veckor långa konfirmationslägret och hon blir fast.

– Jag älskade att vara på läger. Det var något helt nytt för mig. Det här med att bo hemifrån, jag fick nya vänner och jag tyckte om konfirmationsundervisningen.

Helen hade det bra i Jakobsberg men hon tyckte inte att det hände så mycket. Brevik blev det viktigaste i hennes liv och året efter kom hon tillbaka som lasp, alltså ledaraspirant.

Hur var det på Brevik under 1980-talet då?

– Mer bus. Vi lekte mycket och hittade på hyss. Vi stoppade in kanoter i stugorna, hängde upp allt vi kunde hitta i flaggstängerna.

Flera av lägeraktiviteterna hon berättar om har funnits med under många år. Till exempel ”Baklängesdagen” och ”Juliafton” (se faktaruta).

– Alla gick ju all-in på aktiviteterna. Och ibland tror jag att ledarna var värst.

Helen kände att på Brevik kunde hon vara sig själv, hon vågade göra en massa tokiga saker. Hon fick en trygghet och ett självförtroende som hon tog med sig resten av året.

Det blev ett antal somrar som ledare men sen tog hon ett uppehåll. Hon utbildade sig till fritidspedagog men halkade in på att jobba med reklam på TV4.

I slutet av 90-talet var Helen i 30-årsåldern. Det var en tuff period, hon kände sig vilsen. Hon tog chansen att åka tillbaka till Brevik under en work project-vecka. Gamla ledare och deltagare fick vara med under lägret och göra en insats för lägergården.

Under den där veckan kände hon väldigt starkt att hon ville stanna. Hon ville inte åka hem. Mikael Svennberg som på Brevik är mer känd som ”Baron” var med i ledningsgruppen. Han förstod Helen och fixade så att hon kunde vara kvar.

Det blev ytterligare somrar på Brevik som ledare och även lägerchef. Hon hittade vänner bland en ny generation ledare. Hon märkte att Brevik hade förändrats till viss del. Det ställdes högre krav på ledarna, de fick utbildning och det var mer seriöst.

Hon stannade på TV4 i tio år men kände att det inte var på riktigt. Hon ville jobba med människor och sökte sig till skolan och fritids. Senare utbildade hon sig till bildlärare och undervisar numera på en skola i Täby från årskurs 4–9. Hon känner att hon har med sig mycket från Brevik i sitt yrke.

– Det här med att våga stå inför andra och prata. Det var det värsta jag visste när jag gick i skolan. Det fick jag träna på massor på Brevik. Idag har jag inga problem med det.

Helen bor i Stockholm med sin man och har tre barn i 20-årsåldern. Två av dem har varit på Brevik som konfirmander. Varje år åker Helen tillbaka till lägergården på ”Goldieshelg”. Där träffar hon det gamla gänget från 80-talet.

– Det pirrar i magen redan när man närmar sig, man längtar och undrar vad som har hänt sen man var där sist.

Hon berättar att de skrattar mycket under de där helgerna.

– Vi har så roligt, vi pratar om livet, om familj, barn och framtiden. Och vi leker mycket fortfarande.

Ja förutom att prata, äta och hjälpa till med saker på lägergården blir det mycket Foursquare. För den som råkar vara på Brevik samma helg så kan man se ett gäng 50-plusare hålla till vid den stora rutan nedanför mässen med en boll och högljutt försöka slå ut varandra.

Jag undrar vad hon tänker på när hon tänker på Brevik.

– Jag tänker på kärlek, gemenskap. Och jag ser lägerberget framför mig. Hur jag tittar ut över vattnet och Farmors holme. Men jag ser mycket energi också och lek.