”Jag har lätt att få förtroenden. Det har jag väldigt mycket Brevik att tacka för”

Tobbe Hägg talar varmt om sina föräldrar, och vad de gav honom som människa.

Likafullt ser han tiden på Brevik som minst lika viktig för hans personliga utveckling under uppväxten.

– Man fick redan från början känslan av att ”här får man vara som man är”, och alla hade roligt tillsammans, säger han.

Scenen han målar upp är från tidigt 70-tal, då han som ung kille i Hageby i Norrköping slår följe med en kompis i grannhuset ut på landet. Dit till den där gården där grannen Roland varit förra sommaren och pratat så varmt om.

Det blev 14 dagar av somrig gemenskap ute på Vikbolandet, som sedan blev en andra sommar som blev en tredje som blev en fjärde, femte, sjätte. År som deltagare följdes av ledarskapsträning och många år i olika ledarroller. Till och med en sommar i USA på en systergård inom KFUM.

Tobbe fann på Brevik en plats där rikemansbarn delade stuga med barn som fått platsen betald av socialen. Detta utan att i särskilt hög grad ens vara medvetna om just de sociala etiketterna, som annars kan vara så tydliga i skolan eller kvarteren där hemma. En plats med mycket lek, en del idrott, men också sysslor som behöver göras för att sköta gården eller laga mat.

– Man fick oss att umgås på ett mänskligt sätt. Förutsättningslöst. Det har alltid tilltalat mig.

– Man bryr sig inte så mycket om var folk kommer ifrån. Man bryr sig om det är bra människor, och de flesta blir dessutom det där ute, på något sätt. Man danas, och kommer i många fall tillbaka år efter år.

När vi pratas vid en kall januarikväll laddar han för en jobbhelg på Manpower, där han jobbar som ambulerande konsult med uppdrag på Apoteket Hjärtats e-handelslager i Norrköping. De flesta kollegorna är i dryga 20-årsåldern. Själv är han 66. Men åren på Brevik har gett honom en styrka som han känner sig ha glädje av varje dag.

En förmåga att stå stabilt i sin egen person, och därigenom kunna möta nya människor med nyfikenhet.

Och med en förmåga att skapa lag, och känna in sin omgivning. Olika personers behov och styrkor, olika fallgropar.

– Jag har spröt ute hela tiden. Det har gett mig framgång. Ett sätt att hitta rätt väg, som exempelvis varit avgörande då man i många situationer är ensam som ledare.

– Jag har enkelt att få kontakt med människor, även om de är 40 år yngre än jag. Lätt att få förtroenden. De fattar inte att jag är 65. Jag har lätt för att plocka fram min barndom, min ungdom, och det har jag väldigt mycket Brevik att tacka för, som lärt mig det. Lekfullheten.

– Sen har jag lätt att njuta av de små ljuspunkterna i livet. Det får man lära sig på Brevik, man tager vad man haver. Det var kanske inte alltid man hade en fotboll, så man fick ta vilken trasa som helst till boll som fanns. Och hade jättekul ändå.

Bland många som varit på Brevik på 70- och 80-talet är Tobbe Hägg ett känt ansikte. Inte minst som mannen med gitarren i famnen. Just den generation som var på gården under slutet av 70-talet rymde många musikaliskt intresserade och Tobbe berättar att det snarare var regel än undantag att ledarnas kvällar avslutades med gemensamt spel och sång i mässen, efter att man sagt god natt till sin stuga.

De senaste 30 åren är Tobbe mer känd som mannen som skrivit två sånger, som ännu lever kvar på Brevik. ”En kort stund tillsammans” skrev han en eftermiddag och kväll på trappen till stugorna Sälen och Mården, 1983.

– En sång som handlar om vad Brevik är för mig. Kom in i värmen, sitt ner, ta det lugnt, vi kan prata ha det bra du och jag ...

Den andra, ”Säg farväl”, skrevs till en avslutningsmiddag för konfirmanderna 1984 och sjungs i det sammanhanget än idag.

– Jag är jättelycklig för att de fortfarande sjungs där ute. Så fort jag är där och någon frågar vad jag heter, säger någon: Men, är det du? Som skrivit ”Säg farväl”? Det är lycka för mig.

Båda sångerna har också sjungits under morgonsamlingar eller kvällsvesper. De senare är stunder då respektive ledare samlar sitt stuggäng för ett snack om dagen. En stund att fånga upp känslor och eventuell turbulens i gruppen.

Även det en ingrediens i en vanlig dag på Brevik, som Tobbe lyfter fram som en framgångsfaktor.

– Ungdomarna får bli hörda, inte bara utifrån nån skoluppgift eller prestation utan utifrån hur de levt livet under dagen. Det tror jag är jätteviktigt. Att man får prata och diskutera, det har varit ett väldigt bra bandage för att lägga på diverse sår som uppstått.

Trots att han i olika utsträckning verkat på gården i 20 somrar kan han inte dra sig till minnes någon dispyt eller ordväxling som barkat iväg till handgripligheter.

När han säger det, är det som att han förvånas lite och stannar upp en stund och tänker. Men snart landar han i att det måste stämma.

– Jag gillar det som stället står för. Vad det gör för människor. Jag har sett så många exempel på det.