Vad är en lägerledare?

Någonstans mellan ungdom och vuxenhet i en människas utveckling finns en ålder, som är fysiskt och psykiskt omöjlig. Det är det outforskade stadiet känt som lägerledare, en varelse odefinierad av psykologer, missförstådd av lägerchefen, dyrkad av barnen, antingen beundrad eller misstrodd av föräldrar och okänd i resten av samhället. En lägerledare är en sällsynt kombination av doktor, advokat och hövding.

De är händiga på att laga bruten vänskap, blödande näsor och trasiga jeans. Bra på att hitta försvunna badkläder, spela gitarr och fånga fisk.

De är dåliga på att komma ur säng på regniga morgnar, att komma ihåg salt till hajken och att gå till sängs i tid.

Vem om inte de kan bota hemlängtan, lufta ut doft av sängvätning, spela sexton olika tändsticksspel, vissla lägerbålssånger mellan fingrarna, bära två ryggsäckar, tala rövarspråket, stå på händer och äta fyra portioner av söndagsmiddagen.

Lägerledarna är kompetenta barnpsykologer utan psykologiutbildning.

De är underbetalda barnvakter utan vare sig TV eller kylskåp.

De är disciplinmänniskor med glimten i ögat, en trovärdighetens mästare i frågor om dem själva.

De gör det bekvämt i ett läckande vindskydd en kall natt för en vän, som just lånat deras sista par torra sockor.

En lägerledare förväntas reparera tio års missförhållanden för Kalle, göra Stina till en kvinna, rehabilitera Lisa, tillåta Pelle att vara en individ och hjälpa Anna att komma in i gruppen.

De är domare, lagledare, lärare och rådgivare.

De är lärare i vildmarksliv med knäna bland nässlor.

De förväntas leda den högst värderade och älskade egendomen för 16 vuxna, alla äldre än de själva.

De är humorister i kriser och läkare i nödsituationer, sångledare, underhållare och musikdirektörer.

De förväntas leda sina deltagare i roliga äventyr, även då de själva har huvudvärk, lära barnen vildmarksliv trots att de själva lever i stan nio månader om året, hålla koll på den psykosociala miljön trots att de knappt kan stava till det, hjälpa ungdomar att komma tillrätta socialt fast de själva just blivit myndiga, ansvara för säkerhet och hälsa med en solbränd näsa, ett plåster på tummen och en blåsa på hälen.

En lägerledare är en vänlig guide mitt i en kall, mörk, våt natt på den långa stigen till toaletten.

För allt detta får de en lön, som räcker till ett besök i Norrköping, ett par hela jeans, några huvudvärkstabletter och nya gympaskor.

En lägerledare tycker illa om väckningen, att stå i kö, inspektioner och regniga dagar.

De tycker om att sola, gå på upptäcktsfärd, lära ut lekar och sin gamla bil på lediga dagar.

De är idoler med huvudet i lägereldsrök och fötterna i gyttja.

De är ett exempel på någon i utslitna gymnastikskor, två storlekar för stor tröja och alldeles för liten mössa.

Du undrar hur de kan klara takten och trycket.

Du undrar om de verkligen vet vad de är värda.

Och på något sätt inser du att de aldrig kan få tillräckligt betalt då de i slutet av lägret vinkar adjö och säger:

Vi ses nästa år!