”Jag märker att jag är bra på att kommunicera i konflikter på jobbet. Vi fick verktyg för det på Brevik”

1. En stark självkännedom. 2. En bred verktygslåda när det kommer till konflikthantering. 3. Tolerans för att alla människor är olika. Det är tre styrkor som Victor Samuelson har glädje av i sitt dagliga jobb som ekonom. Om kollegorna undrar vad han fått det från, då visar han bara sin tatuering.

I sin lägenhet i Täby en dag i februari, minns han tillbaka på somrarna vid Slätbaken. Han är klädd i en Arsenaltröja eftersom det vankas derby mot Tottenham senare under dagen.

Den sjuårige Victor som första gången var deltagare på Brevik, var en ganska tillbakadragen kille i skolan. Med skilda föräldrar och en pappa som arbetade utomlands blev det många flyttar. Brevik blev en fast punkt, och en möjlighet att hitta nya sidor av sig själv.

– Jag kommer ihåg när jag var 10–11–12 år, så sa jag: I år ska jag vara lite mer utåtriktad. Nu ska jag testa att vara rolig på det HÄR sättet. Ingen kände ju mig, så det var ju bara att testa.

Vi pratar om en bild från 2005, när Victor var deltagare på ett läger med extra fokus på höghöjdsaktiviteter och hajk. Vi ser en 12-åring med framåtanda, en som tar plats och vågar ifrågasätta, men som samtidigt är varm och har lätt för att släppa loss om det är dags för kvällsaktivitet och man kanske ska sticka förbi utklädningsförrådet för att skapa sig en karaktär.

– I och med att man får träffa så många olika typer av människor, så utmanas man i vem man är. Det var absolut en möjlighet att få vidga mina vyer, och få prata om saker jag inte gjorde annars. Varje gång när jag kom hem kände jag att jag hade fått en ny pusselbit.

Han talar särskilt om de första timmarna under lägervistelsen, om hur ledarna agerar och planerar för trygghetsskapande, som sedan övergår i samarbetsövningar och utmaningar. Om mötet med ledare som vågar vara knasiga, men samtidigt vuxna. Att det öppnar upp för andra sätt att vara människa på än han var van vid hemma i Vallentuna.

– Just att det är både högt och lågt, det man hittar på, det bygger en hemmakänsla.

Som exempel nämner han kontrasten mellan intensiva aktiviteter där gårdens alla 100 barn är med, som leken ”Capture the flag”, mot den stilla vesper som varje stugledare har med sina deltagare, innan det är dags att sova.

Men också förmågan att hantera konflikter i en stuga fylld av lika många personligheter som sängar, om en sån sak som städning.

2000 blev 2005 som blev 2010 och Victor höll sig kvar i Breviksgemenskapen, men nu som ledare. I och med ledarskapsutbildningen fick han fördjupa sig i konflikthantering och grupputveckling, vilket han idag mitt i yrkeslivet ser som viktiga erfarenheter.

– Jag märker att jag är bra på att kommunicera i konflikter på jobbet. Hur hanterar vi dem utan att bråka? Vi fick verktyg för det på Brevik. När jag tittar runt ser jag inte att folk har det på samma nivå.

Han lyfter också fram värdet av positiv respons, som han också ser som en naturlig del i pedagogiken på Brevik.

– På jobbet kan det ta sex månader innan man får veta att man gör ett bra jobb, på Brevik kan det ta två timmar.

– Jag försöker applicera det på jobbet nu. Att säga tack till folk, bra jobbat, även fast vi inte är supernära varandra. Att säga till chefen: tack för att du gjorde det här, det gjorde mig glad. Det har jag absolut tagit med mig från Brevik.

För att extra befästa hur viktigt Brevik varit för hans personliga utveckling, och som en möjlighet att lära känna människor både inom landet och utomlands, gick han till tatueraren.

När han kavlar upp sin kortärmade Arsenaltröja en decimeter blottas en Breviks-logga på överarmen.